Strejken

Den femtonde november gick tusentals svenska arbetare ut i strejk. Tusentals svenska arbetare demonstrerade. De strejkade och demonstrerade mot de försämringar som den svenska regeringen planerar att genomföra i den svenska a-kassan. Försämringar som innebär att många svenska arbetare får det mycket svårare att hävda sina rättigheter på sina arbetsplatser.

Under hotet av en arbetslöshet som blir allt svårare att leva under, vågar färre och färre arbetare stå upp när deras arbetsgivare pressar dem. En press som många känner av på sina arbetsplatser. I Sverige idag möter de fackföreningar som står upp för sina medlemmar ett lågintensivt krig, främst genom trakasserier från arbetsledare, arbetsgivare och gula* fackföreningar. Ibland trappas det upp till olagliga avskedningar utköp av arbetare som ses som besvärliga och i extremfall misshandel som på restaurangen Izakaya Koi nyligen.

Många utav attackerna drabbar fack som SAC, som har gått i bräschen för en mer militant arbetarkamp i Sverige och ett hårdare motstånd mot det allt tuffare klimatet Sveriges arbetare ställts inför under 2000-talet. Egentligen har dock hela den svenska fackföreningsrörelsen drabbats av detta hårdnande klimat. Almega** har stått för mycket av musklerna med ett flertal attacker mot bland annat SAC. Nu senast ifrågasätter de rätten till politisk strejk, något som varit självskrivet i Sverige mycket länge. De försöker stämma SAC och genom sina medlemsföretag avskeda arbetare som deltagit i en lagligen utlyst strejk. Bland annat rör det sig om mobilföretaget 3. Det ideologiska arbetet sköts främst av Svenskt Näringsliv genom alla sina kanaler, främst tankesmedjan Timbro. Svensk polis har också vid flera tillfällen, bland annat i Malmö valt att attackera och med grovt våld bryta lagligt utförda blockader av arbetsgivare. De har därmed mot svensk lagstiftning valt sida i arbetsmarknadskonflikter. Alla minns väl bilderna på misshandlade unga fackligt aktiva ute i Fosie i Malmö?

Visserligen har riksdagen rakt igenom köpt mycket av Svenskt Näringslivs/Timbros antifackliga propaganda, och Sveriges arbetare har drabbats hårt redan under Göran Perssons och Ingvar Karlssons tid, men nu under den borgerliga regimen ökar takten på klasskampen från ovan markant. Arbetarna i Sverige riskerar att förlora mycket av det som vunnits sedan 1930-talet. Vi riskerar att hamna i samma situation som drabbat de brittiska och nordamerikanska arbetarna redan på 1970- och -80-talen. En tävling med tredje värdens arbetare, inte som det borde vara för att förbättra allas våra situationer utan för att sänka lönerna, minska arbetarnas rättigheter och försämra arbetsmiljön. Allt detta görs med enda anledning att driva upp vinsterna. Därför fick SAC när de strejkade solidaritet från arbetare i hela Europa, arbetare som förstår att varje seger för ett lands arbetare är en seger för alla länders arbetare och att en förlust för ett lands arbetare är en förlust för alla länders arbetare, nationsgränserna existerar inte för arbetare idag på samma sätt som under 1850-talet eller 1950-talet.

Arbetare i Polen, Turkiet och Grekland, i Frankrike, Spanien och USA och på fler ställen demonstrerade utanför svenska ambassader och skickade solidaritetshälsningar. Det gjorde de eftersom de vet vad svenska arbetare kämpar för och eftersom de kämpar för samma sak. I alla dessa länder och på många andra ställen kämpar nämligen arbetare för och emot samma saker som här. Vi måste stödja dem och de måste stödja oss, om inte vår kamp ska bli en kamp utan möjlighet till seger. I Sydkorea arrangerades till exempel samma dag en generalstrejk mot den ökade polisbrutaliteten mot Sydkoreas arbetare. Detta främst på grund av att en arbetare har mördats och flera misshandlats och gripits av poliser under fackliga protester utanför ett stort stålverk. I länder som Iran och Colombia är det till och med livsfarligt att vara medlem i fackföreningar, särskilt om de skulle vara dumma nog att försöka skapa drägligare liv åt sina medlemmar. Arbetarna i Sverige är inte där ännu, men polisen tvekar som vi sett inte att ta till våld här heller. I Sydkorea, i Sverige och i övriga världen trappas kampen mot arbetarrörelsens mest stridbara grupperingar, inte minst de fackliga upp. Därför strejkar arbetare i Sverige och därför kämpar arbetare i hela världen. Den dag de börjar göra det tillsammans kommer saker att hända med denna värld. Arbetarna har ju trots allt makten att stoppa all mänsklig verksamhet.


* En gul fackförening är en fackförening som samarbetar med arbetsledningen mot de anställda.

** Arbetsgivarförening inom främst servicenäringarna