Fler snapsar

Har nu precis kryddat färdigt en bäsk och tre chillisnapsar; red savina, en gul fatalii från Centralafrikanska Republiken och en 
mini bonnet. Ska bli kul att se om någon klarar att ta alla 
tre samma provning ;)...

Monsieur Ibrahim och koranens blommor

Har läst lite böcker på sistone och tänkte kort recensera dem här.
Den första på listan är Eric-Emmanuel Schmitts Monsieur Ibrahim
och koranens blommor (Storm förlag 2005, översatt av Åsa
Larsson, orginaltitel: Monsieur Ibrahim et les fleurs du Coran).

En klart läsvärd kortroman eller längre novell som behandlar den
judiske pojken Moses relation till den vise arabiske handlaren och
sufiern Ibrahim, som lär honom att förstå och förlåta; till sin
frånvarande far och till de prostituerade på Rue de Paradis. Moses,
eller Momo som han kallas bor på Rue Bleue i Paris och där utspelar
sig också det mesta av romanen. Han möter i Ibrahim en massa
feel-goodfilosofi som är lite småmysig att läsa i mindre dos (vilket boken, med sina dryga sextio sidor text är). Pappan är också en klart
intressant karaktär, även om man inte får lära känna honom så
mycket i början. Hos honom liksom hos det mesta andra i boken
öppnar sig nya vyer hela tiden och saker är sällan som de verkar.

Det bästa med boken är personporträtten som, för en så kort text, 
är rätt djupa och flerbottnade. Inga personer tvingas bli platta eller 
bara tomma arketyper. Det är rätt skönt att läsa om den typen av
karaktärer. Plattast är förvånande nog Momo själv kan jag tycka.
Han får inte samma liv som de personer han i boken betraktar,
kanske beror det på mig, kanske är Schmitt mer intresserad av de
personer som Momo betraktar än av Moses själv, kan inte riktigt
bestämma mig, faktiskt. Inte en av de allra bästa böcker jag läst,
men ändå en bra och läsvärd publikation. Klart värd den tid det
tar att läsa den...

Patetiska filmer

Jag har sett filmerna 300 och Alexander den store nu i veckan och måste säga att det var ok tidsfördriv, men att i alla fall 300 slog patetikrekord med utklassningsstil. Det var för många vackra tal i båda filmerna. Det fläskas på med frihet, med motståndskamp mot (asiatiska) horder och det ena med det andra. Visst skulle en del dylikt kunna ursäktas med att det var den hellenska synen på förhållandet mellan de hellenska och de asiatiska folken (och alla andra folk). Alexander den stores välde och de hellenistiska stater som följde det, gjorde dock en fantastisk insats i att blanda och utveckla kulturerna kring östra Medelhavet och djupt in i Centralasien, ja till och med till Sydasien, något vår västerländska kultur och jordanreligionernas idéeinnehåll i hög grad bygger på. Men knappast i frihetens namn. De grekiska stadsstaterna har också bidragit med fantastiskt mycket till utvecklingen och till modern kultur, men den frihet man kämpade för var bara ett mycket litet och priviligerat härskarskikt. Demokrati och frihet är inte samma sak idag som då. Hade man vågat göra filmerna lite mindre svart-vita, lite mindre politiserade och lite djupare hade filmerna kunnat skildra en intressant och händelserik historisk epok. När filmer blir så här tillrättalagda, med ont och gott, fria och slavar, rätt och fel förlorar de mycket av poängen. Det är inte roligt att se när ett historiskt samhälle med bra och dåliga sidor skildras som om det vore lycksalighetens ö. När hjältar och politiska kamper görs om för att passa in i en politiskt korrekt mall, då blir man lätt spyfärdig.

Slutscenen i 300 var det värsta, den var för mycket. Snacket om frihet mot barbari, vetenskap mot mysticism och sånt är bara trams, då blir man trött.

Nysatta snapsar och en fin sommar.

Har nu satt tre snapskoncentrat som bör vara klara om högst fjorton dagar, mums. Se om någon vågar smaka dem. Mina tre senaste: dill, bäsk och chilli blev bra även om chillisnapsen blev något vek, tråkigt nog. Men nästa gång ska den bränna igenom emaljen i toan dan efter, set ska vi nog se till ;).

De nya är en rölleka en pors och en fusksnaps kallad gammal gotländsk som var färdigblandad med rölleka och enespån. Att sätta med färdig kryddblandning är ju nästan som att köpa Hallands Fläder, men det kan ju kanske bli gott ändå.

Får se vem som kan komma förbi när snapsarna är klara och prova dem... Det kommer i alla fall betyg så småningom. Vem vet kanske jag ändrar inställning till köpta kryddblandningar ;)

I övrigt vinner BoIS igen och jag har sett första segern sedan jag vet inte när. Det var en orgastisk känsla minst sagt. Gamle Zeke fick sätta två och bränna två, BoISigt nog satte han de två svåraste lägena och missade frilägena. Jag blir inte klok på detta lag. Annars tycker jag Muhamerovic, Kelly, Dahlgren och JPx2 gör en fin match, synd bara att den offensiva hälften av våra JP blev skadad. Jag missar olyckligtvis kuppen i kväll. Måste annars säga att jag var besviken på dansken, Söderstjärna och Mirza. Mirza sa i och för sig att han kände av låren, så vi får hoppas att han blir bättre vad det lider, men det såg inte lysande ut...

Bibelstudier

Har börjat läsa bibel 2000! Ok, kanske ett bindgalet projekt, men jag tänkte lägga upp en recension av varje bok utav "böckernas bok" och kommentera innehållet och särskilt uppseendeväckande partier. Ni som inte pallat läsa detta verk, kan ju alltid låtsas som ni vet vad som står i den efteråt...

Kung Sune tidernas BoISare

Landskronas supporters har fått rösta i Landskrona Posten (den enskilt största orsaken till Sd:s framgångar 
i Landskrona?) om vilken spelare som är tidernas BoISare. Sonny "Kung Sune" Johansson vann med övertygande majoritet. De nominerade var förutom då Kung Sune även Hasse "HP" Persson, Daniel Nannskog, Rolf Nilsson, Alexander Farnerud, Per-Åke Theander, Claes Cronqvist, Sigvard "Kallinge" Pettersson, Harry "Hacke" Dahl och Roger Karlsson. Resultatet kändes väl ganska självklart. Kung Sune är ju en spelare som många supporters själv sett. Kanske kan man tycka att HP är en större spelare men förhållandet BoIS-Kung Sune är ändå speciellt, HP fick dock min röst. Cronqvist, hårdingen med den raka ryggen och nedrullade strumpor och Nannskog är andra BoISfavoriter. Har man sett 6-2 matchen mot HIF kan man aldrig glömma målfirma Daniel och Danijel.

Strejken

Den femtonde november gick tusentals svenska arbetare ut i strejk. Tusentals svenska arbetare demonstrerade. De strejkade och demonstrerade mot de försämringar som den svenska regeringen planerar att genomföra i den svenska a-kassan. Försämringar som innebär att många svenska arbetare får det mycket svårare att hävda sina rättigheter på sina arbetsplatser.

Under hotet av en arbetslöshet som blir allt svårare att leva under, vågar färre och färre arbetare stå upp när deras arbetsgivare pressar dem. En press som många känner av på sina arbetsplatser. I Sverige idag möter de fackföreningar som står upp för sina medlemmar ett lågintensivt krig, främst genom trakasserier från arbetsledare, arbetsgivare och gula* fackföreningar. Ibland trappas det upp till olagliga avskedningar utköp av arbetare som ses som besvärliga och i extremfall misshandel som på restaurangen Izakaya Koi nyligen.

Många utav attackerna drabbar fack som SAC, som har gått i bräschen för en mer militant arbetarkamp i Sverige och ett hårdare motstånd mot det allt tuffare klimatet Sveriges arbetare ställts inför under 2000-talet. Egentligen har dock hela den svenska fackföreningsrörelsen drabbats av detta hårdnande klimat. Almega** har stått för mycket av musklerna med ett flertal attacker mot bland annat SAC. Nu senast ifrågasätter de rätten till politisk strejk, något som varit självskrivet i Sverige mycket länge. De försöker stämma SAC och genom sina medlemsföretag avskeda arbetare som deltagit i en lagligen utlyst strejk. Bland annat rör det sig om mobilföretaget 3. Det ideologiska arbetet sköts främst av Svenskt Näringsliv genom alla sina kanaler, främst tankesmedjan Timbro. Svensk polis har också vid flera tillfällen, bland annat i Malmö valt att attackera och med grovt våld bryta lagligt utförda blockader av arbetsgivare. De har därmed mot svensk lagstiftning valt sida i arbetsmarknadskonflikter. Alla minns väl bilderna på misshandlade unga fackligt aktiva ute i Fosie i Malmö?

Visserligen har riksdagen rakt igenom köpt mycket av Svenskt Näringslivs/Timbros antifackliga propaganda, och Sveriges arbetare har drabbats hårt redan under Göran Perssons och Ingvar Karlssons tid, men nu under den borgerliga regimen ökar takten på klasskampen från ovan markant. Arbetarna i Sverige riskerar att förlora mycket av det som vunnits sedan 1930-talet. Vi riskerar att hamna i samma situation som drabbat de brittiska och nordamerikanska arbetarna redan på 1970- och -80-talen. En tävling med tredje värdens arbetare, inte som det borde vara för att förbättra allas våra situationer utan för att sänka lönerna, minska arbetarnas rättigheter och försämra arbetsmiljön. Allt detta görs med enda anledning att driva upp vinsterna. Därför fick SAC när de strejkade solidaritet från arbetare i hela Europa, arbetare som förstår att varje seger för ett lands arbetare är en seger för alla länders arbetare och att en förlust för ett lands arbetare är en förlust för alla länders arbetare, nationsgränserna existerar inte för arbetare idag på samma sätt som under 1850-talet eller 1950-talet.

Arbetare i Polen, Turkiet och Grekland, i Frankrike, Spanien och USA och på fler ställen demonstrerade utanför svenska ambassader och skickade solidaritetshälsningar. Det gjorde de eftersom de vet vad svenska arbetare kämpar för och eftersom de kämpar för samma sak. I alla dessa länder och på många andra ställen kämpar nämligen arbetare för och emot samma saker som här. Vi måste stödja dem och de måste stödja oss, om inte vår kamp ska bli en kamp utan möjlighet till seger. I Sydkorea arrangerades till exempel samma dag en generalstrejk mot den ökade polisbrutaliteten mot Sydkoreas arbetare. Detta främst på grund av att en arbetare har mördats och flera misshandlats och gripits av poliser under fackliga protester utanför ett stort stålverk. I länder som Iran och Colombia är det till och med livsfarligt att vara medlem i fackföreningar, särskilt om de skulle vara dumma nog att försöka skapa drägligare liv åt sina medlemmar. Arbetarna i Sverige är inte där ännu, men polisen tvekar som vi sett inte att ta till våld här heller. I Sydkorea, i Sverige och i övriga världen trappas kampen mot arbetarrörelsens mest stridbara grupperingar, inte minst de fackliga upp. Därför strejkar arbetare i Sverige och därför kämpar arbetare i hela världen. Den dag de börjar göra det tillsammans kommer saker att hända med denna värld. Arbetarna har ju trots allt makten att stoppa all mänsklig verksamhet.


* En gul fackförening är en fackförening som samarbetar med arbetsledningen mot de anställda.

** Arbetsgivarförening inom främst servicenäringarna