Patetiska filmer

Jag har sett filmerna 300 och Alexander den store nu i veckan och måste säga att det var ok tidsfördriv, men att i alla fall 300 slog patetikrekord med utklassningsstil. Det var för många vackra tal i båda filmerna. Det fläskas på med frihet, med motståndskamp mot (asiatiska) horder och det ena med det andra. Visst skulle en del dylikt kunna ursäktas med att det var den hellenska synen på förhållandet mellan de hellenska och de asiatiska folken (och alla andra folk). Alexander den stores välde och de hellenistiska stater som följde det, gjorde dock en fantastisk insats i att blanda och utveckla kulturerna kring östra Medelhavet och djupt in i Centralasien, ja till och med till Sydasien, något vår västerländska kultur och jordanreligionernas idéeinnehåll i hög grad bygger på. Men knappast i frihetens namn. De grekiska stadsstaterna har också bidragit med fantastiskt mycket till utvecklingen och till modern kultur, men den frihet man kämpade för var bara ett mycket litet och priviligerat härskarskikt. Demokrati och frihet är inte samma sak idag som då. Hade man vågat göra filmerna lite mindre svart-vita, lite mindre politiserade och lite djupare hade filmerna kunnat skildra en intressant och händelserik historisk epok. När filmer blir så här tillrättalagda, med ont och gott, fria och slavar, rätt och fel förlorar de mycket av poängen. Det är inte roligt att se när ett historiskt samhälle med bra och dåliga sidor skildras som om det vore lycksalighetens ö. När hjältar och politiska kamper görs om för att passa in i en politiskt korrekt mall, då blir man lätt spyfärdig.

Slutscenen i 300 var det värsta, den var för mycket. Snacket om frihet mot barbari, vetenskap mot mysticism och sånt är bara trams, då blir man trött.